Hej bloggen. Som ni vet så var jag ju på tosselilla igår, kom hem vid ungefär sex-tiden. Deckade i soffan direkt eftersom jag var så damn trött! Somnade i carros bil fan haha, skämmigt men ändå. Sen vid klockan var ungefär nio så sprang min bror upp på mitt rum och sa "putte håller på att dö!" och då sprang jag ner så fort jag kunde och störtgrät men ringde mamma, hon svarade inte. Så jag ringde morfar, han sa "putte har blivit biten av en pitbull och är på djursjukhuset, vi är på väg dit" jag bara hörde hur dom grät och jag grät såklart ännu mera..Jag sprang upp på mitt rum och la mig ner i sängen och tänkte bara "detta är inte sant! han kommer klara sig, han kommer klara sig" och bara grät & grät...Sedan ringde morfar igen och berättade hur det var med honom. Han sa "Han är i stor chock och han kan liksom inte se och men han kan gå. Han ligger i koma typ" mer minns jag inte av vad han sa...jag bölade i stort sett hela kvällen! Och sen skulle pappa och min bror hämta farmor och tommy på flygplatsen i Köpenhamn och jag ville inte följa med men samtidigt ville jag inte vara hemma själv. Så vi åkte till danmark, jag somnade i bilen dit också, när vi kom fram ringde mamma mig och jag bara hörde hur hon grät och hon sa "du vet väl vad som har hänt?" jag sa "ja, alex berättade.." hon berättade nu vad som exakt hade hänt, hemskt. Och hon bara grät. Vår putte liksom, det är inte sant! Och jag sa "men dom måste väl avliva pitbullen?" hon sa "jag vet inte, men tänk om vi aldrig får putte tillbaks" och bara grät, samt jag. När vi hämtat farmor och tommy åkte vi och lämnade dom i Malmö och jag somnade också på vägen hem i bilen. Sedan när vi kom hem gick jag direkt och la mig och somnade på bums! Nu idag, så ringde mamma och sa "han har klarat natten" (glömde säga att han fick bli inlagd över natten) och jag bara "gud vad bra!!!" men jag grät ändå. Mamma sa att hon skulle ringa så fort hon visste någonting! -Fyfan vilken dag igår...Har typ aldrig mått så dåligt! Men vi hörs senare..

bild på mitt finaste! -vår putte